And it sure as hell ain't normal

Sitter i köket på nedervåningen. Det är alldeles tyst omkring mig. Inte en kotte i huset. Känns lite läskigt! Tror inte att jag någonsin har sovit ensam i vårat hus, och jag känner mig lite rädd. Ja, jag är feg. Jag tror på spöken. Jag drömmer mardrömmar. Jag ser saker som egentligen inte är där. Någon som kan komma och rädda mig? Det skulle uppskattas! Tack för ikväll mina goda vänner, men ni åkte för tidigt. Jag kommer säkert att dö... Bäst att jag går och sätter på Bambi eller något sådant innan jag triggar igång mig själv för mycket. Goodnightkiss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0